Fredagen den 4/3 kl. 21.03 föddes Olle på SÖS. Han vägde 4090g och var 53 cm lång.
Men vi tar det från början:
Fredag 4/3 kl. 02.55
Jag vaknar upp och förstår att fostervattnet har gått. Jag ringer in till bb och undrar vad jag ska göra, eftersom inga värkar kändes. De ville att jag skulle gå och lägga mig och vila en halvtimme och känna efter om bebisen rörde sig och återkomma till dem sedan. Under halvtimmen kände jag inga rörelser så jag ringde vid kl. fyra och berättade som det var. De ville att jag skulle komma in för kontroll. Problemet var att John jobbade natt och jag kände inte att ta taxi själv in till SÖS, så då är det tur att man har sin pappa i närheten! Pappa och jag kom in till förlossningsavdelningen, var på de kollade bebisens hjärtfrekvens och mitt. Allt såg bra ut och bad mig åka hem igen och invänta värkar. Annars skulle jag bli igångsatt på lördag kl. 7.30. Hemma igen runt halv sju och jag började genast känna värkar med sju minuter emellan. John kommer hem vid ca åtta och då har värkintervallerna blivit sex minuter. John och jag håller koll på värkarna fram till tolv då värkarna blivit fyra minuter. John ringer till SÖS och undrar om vi kan komma in, de tycker att vi ska vänta tills det var tre minuter emellan och för att det var fullt på de flesta bb. Vid ett är värkarna två till tre minuter och John ringer igen och vi får komma in till SÖS.
Väl inne på förlossningsavdelningen får vi träffa våra barnmorskor som ska handleda oss genom förlossningen. Två änglar Sara och Eva!
Jag börjar få intensiva värkar snabbt inne på rummet och vid fyra beslutar jag att testa lustgas.Men redan efter en timme får jag kraftiga ryggsmärtor i ryggslutet vilket gör att mina ben låser sig. Vi beslutar att sätta in EDA. Under tiden vi väntade på narkosläkaren Fredrik så blev jag okontaktbar och läkare larmas. Vaknar av stimuli och EDA sätts in. På bara några minuter känner jag god effekt av bedövningen och kan koncentrera mig. Jag känner inget behov att fortsätta använda lustgas. Kl. åtta får jag antibiotika eftersom jag får feber, vanligt efter att fostervattnet har gått sedan artontimmar. Halv nio börjar krystvärkarna och vid nio kommer nästa team in som ska ta över Maria och Patricia. Sara och Eva stannar och ut kommer Olle 21.03.
Strax efteråt vill de operara mig eftersom jag hade spruckit djupt invärtes och utvärtes. Alla operationssalar var upptagna så de fick operera mig inne på rummet. John och Olle fick sitta två timmar bredvid mig under operationen, vilket kändes mycket tryggt!
Efteråt fick vi fika och skåla för vår son och ta en välförtjänt dusch! Sedan flyttades jag till eftervård på avd. 53 och John fick tyvärr åka hem mitt i natten eftersom det fanns ingen plats för honom. Den natten sov jag ingenting utan bara låg och tittade på min vackra son.
Lördag 5/3 - måndag 7/3.
Jag äter sen frukost och väntar på att John ska komma. Starx innan John kommer får jag det roliga beskedet att vi har fått ett familjerum. Vi flyttar över till det nya rummet och bara umgås med varandra. Vi stannar på avd. fram till på måndagen. Under vistelsen kommer barnmorskan Sara och hälsar på. Jag talar om för henne att hon har något alldeles extra som barnmorska! Vill så gärna träffa henne igen vilket hon föreslår fika framöver. Vi får träffa massor av olika barnmorskor, alla underbara! Har samtal om förlossningen och tankar kring hemfärden. Olle får göra ett PKU test innan vi åker hem.
Väl hemma känns det skönt och väldigt knepigt! Natten blir jättejobbig med Olle. Han och jag får inte amningen att funka bra, men jag tror hoppfullt att det beror på ovana.
Tisdag 8/3.
Kämpar med amningen och Olle är mycket trött. Jag försöker bröstpumpa och det kommer knappt ingenting!
Ännu en natt med frustration!
Onsdag 9/3.
Återbesök på bb för vägning och hörselscreening. Barnmorskan väger Olle och ser att han har inte ökat i vikt utan minskat ytterligare. Hon visar lite tips på hur jag kan amma bättre. Men hon ser också att han är inte så pigg på att suga vid bröstet. Föreslår att bröstpumpa. Vilket jag försöker mig på igen, men ingetn respons.
Hörselscreeningen blir godkänt.
Torsdag 10/3.
Skitdag! Ingenting fungerar och jag märker att Olle inte är så pigg. Jag tar till bröstpumpen och pumpar i tre timmar för att få ut endast 60 ml!!! Då brister det verkligen för mig och John och jag beslutar att ge Olle mjölkersättning under natten. WOW! Vilken skillnad! Olle käner sig mätt och sover harmoniskt och även så vi.
Fredag 11/3.
Olle en vecka gammal! Fattar knappt att han föddes för en vecka sedan. Återbesök på akutmottagningen och bb. Läkare tittar mina stygn för jag har upplevt det väldigt jobbigt att röra mig och blött mycket. Det såg bra ut. Väl på bb får vi väga Olle igen och det visar sig att han har ökat!!! Två glada och lättade föräldrar! Vi diskuterar hur vi ska förhålla oss framöver med matningen. Vi lånar med oss en elektrisk bröstpump och ska försöka pumpa och ge honom via flaska och ge honom bröstet via silikonatrapp. Mjölkersättning till natten eller vid nödläge.
Väl hemma tog vi en promenad med barnvagnen för första gången och kände en inre frid!
Kvällen och natten fungerade jättebra! Berodde säkert också på att jag kände mig mer harmonisk och inte stressad.
Lördag 12/3.
En harmonisk familj! Pappa John är på Vildmarksmässan och Olle sover och äter och framförallt njuter!
Själv (som ni ser) har egen tid och hinner med att skriva på min blogg. Jag mår bra och ser utanför fönstret att våren är nog snart här! Det är härligt att leva och jag är mamma till en vacker gosse!
Tack alla ni på SÖS som var delaktiga i vår förlossning! Ni är guld värda!